The cookie clash

Jag är genomsvettig och gråter. Jag har förlorat!
Jag har ätit godis hela dagen. Kunde inte låta bli de små söta geléhallonen som näst intill ropade mitt namn och som fanns att plocka på sig överallt. De smakade så sött och så gott.
Empa kom över till mig med en stor ask fylld av dem innan det var dags att ge sig av till skolan. Jag kunde inte låta bli att smaka, och en övergick till flera. Universitetet befann sig i skolan och informerade om dess utbildningar, även dem hade geléhallon med sig och delade ut i små påsar. När jag redan hade ätit några tidigare skadade det väl inte med några till..

Jag måste berätta för Angelica. Hon kommer att skratta åt mig för evigt och ta ut segern i förtid. Jag kommer aldrig kunna se henne i ögonen igen utan att se ett elakt vinnar hån. Det finns inget hopp kvar. Jag kommer aldrig lära mig leva med förlusten.

-Men vad fan håller jag på med? Jag har ju nyss vaknat! 

Jag hatar att jag verkligen tror att mina drömmar är verkliga när jag vaknar.
Jag vill ha drömmar som är konstiga och sjuka, där världar inte går ihop, så att jag direkt kan avgöra att det är en dröm.

                                                                                                     / Erika